Jo, det var ett aprilskämt...

Hur var det för Sigtunastiftelsens stridbare feministiske direktor att plötsligt lämna allt och ”komma ut” som katolsk nunna? ”Å ena sidan tror jag på det autentiska ledarskapet och ville berätta, å andra sidan ville jag inte oroa min personal.”

Vi befinner oss i karmelitklostret i Glumslöv, en ljuvlig plats på en höjd ovanför Öresund. Bakom tjocka borgliknande murar öppnar sig en annan värld.

I vad som skulle kunna vara en italiensk klosterträdgård prunkar rosor. Arkaderna skänker skugga och från springbrunnen hörs ett stilla porl. En löftesrik atmosfär av tideböner, stilla viskande samtal och mässor på latin (!).

Efter många stormiga år som mediechef, åsiktsjournalist och direktor har Helle Klein landat i denna frizon. Men någon reträttpost är det inte fråga om, försäkrar hon. Att hålla sig à jour med vår stökiga samtid är av högsta prioritet också i klostercellen. Syster Helle-Maria avser att vara en stark röst utåt för ordens vittomfattande och, vid en första anblick, kanske något svårgripbara verksamhet.

Som stressad politisk chefredaktör på Aftonbladet for hon ofta på den typ av retreat som också arrangeras här, med sex dagars fullständig tystnad. ”Alla undrade hur Helle Klein klarar av att vara tyst så långe. Men eftertanke och stillhet var en förutsättning för min kreativitet”, säger syster Helle-Maria och anknyter till den gammaltestamentliga profet som myntade uttrycket ”genom stillhet och förtröstan blir ni starka”, bibelsprängd som hon är.

"en fascinerande resa som väcker respekt" – kardinal Anders Arborelius

Titel: Jo, det var ett aprilskämt...
Förlag: Verbum