Kanske tänker vi att vi vill bli av med sorgen, och för säkerhets skull försöker vi förtränga den.
Eller kanske tankar kommer att sorgen är det enda jag har kvar, och den vill jag hålla fast vid.
Vi behöver se på sorgen på ett annat sätt, för den har en viktig funktion och hjälper oss att komma vidare.

Fjärilen med det vackra namnet »Sorgmantel» blir en symbol för sorgeprocessen: Sorgen, hoppet och stunder av glädje finns med i färgerna. Den viktiga vilan blir tydlig inför den fortsatta färden – mot nya möjligheter, in i framtiden.

Agnete Kinman skriver för dig som sörjer och för dig som möter människor som snart kommer att dö, deras anhöriga och människor som sörjer efter ett dödsfall – du kan vara vårdgivare, präst, diakon, diakonimedarbetare, kyrkvaktmästare, begravningssamordnare eller kanske »bara» medmänniska, med eller utan religiös tro.

I den här boken vandrar hon tillsammans med dig genom sorgens och avskedets olika faser och berättar om vanliga reaktioner och hur du kan finnas där i både sorgen och hoppet – en livsviktig uppgift.

AGNETE KINMAN är läkare och präst och har genomgått S:t Lukas 3-åriga utbildning i Enskild själavård. Hon har gett ut en rad böcker om diakonalt arbete, själavård och sorg.

»I denna bok tas frågor om människans oro och vånda på djupaste allvar både vid livets slut och i sorgens tid. Just därför blir den kristna livstydningen så befriande och närgående. Här handlar det om ’människa först, kristen sedan’, en insikt redan från gamle Grundtvigs dagar.»
– Martin Lind, biskop emeritus i Linköpings stift

»Det här är den bok jag har saknat när jag undervisade blivande präster i själavård. Den kan genom sin konkretion och genom författarens stora kompetens och erfarenhet komma att betyda mycket för präster och andra som möter döende och död.»
– Cecilia Wadstein, präst och lärare i själavård.

»Författaren delar rikligt med sig av sin långa livsvisdom liksom av sin dubbla kompetens som läkare och präst. ... Den döendes rätt att bli lyssnad till, som till exempel hur vården ska se ut under den allra sista tiden betonas, liksom vikten av att reda ut, att försonas med hur livet blev och försoningen med närstående och med sig själv ur olika aspekter. Läsaren får också ta del av praktiska frågor kring smärtlindring, av vad som händer i själva dödsögonblicket liksom hur man bäst kan ta avsked och vad barn i olika åldrar kan förstå om döden. Boken, tror jag, kan berika och lära dem som arbetar inom vård och omsorg, ämbetsbärare i kyrkor och samfund, medmänniskor i till exempel besöksgrupper liksom anhöriga och vänner, ja, kanske också oss själva när vi en gång befinner oss i livets slutskede.»
– Karin Sjöqvist Wernberg, präst i Svenska Kyrkan

»Med lång erfarenhet från ett yrkesliv bland sjuka, ensamma, döende och sörjande har Kinman givit ut en rad böcker om sorg och själavård. I sin senaste bok Sorgen & hoppet, de livsviktiga (2024) berör hon det viktiga sorgearbetet och hur det kan hjälpa oss att komma vidare. Här liksom i tidigare utgivna verk betonar hon rollen som ”medvandrare”… Här redogör hon varmt och insiktsfullt för sorgens och avskedets väg genom olika stadier och möjliga reaktioner på dem. Agnete Kinman förblir, liksom i tidigare titlar, allmängiltig och bred i sitt tilltal. Hennes tankar angår alla oavsett religiös tro, kulturell eller filosofisk inriktning. Läs henne!»
– Catrin Villaume Fägerstrand, kulturjournalist

Du fattas mig