Eukaristin i prästens liv (Silentium Liturgia: 3)

Att stå i Guds tjänst är en förkrossande uppgift. Om en präst vet vad han gör, eller vad Gud gör genom honom, kan han inte annat än känna sig liten. Vem kan bära ett sådant ansvar utan att som Petrus säga: ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.”? En präst måste ständigt leva i något som är för stort för honom, något som han inte lyckas leva upp till. Han kan inte undgå att känna den oerhörda klyftan mellan det stora han måste vittna om och det ömkliga sätt han faktiskt vittnar på. Hur kan man förkunna något som är oändligt? Man vill säga som Jeremia: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala.” Man känner att man ständigt förråder verkligheten, att man förringar budskapet. Men Herren svarar obönhörligt: ”Gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig!” Varje dag får prästen erfara att han lever långt under de krav som ställs på honom. När vi i mässan ber: ”Herre, förbarma dig”, och ”Herre, jag är icke värdig”, är det väl ingen som med en sådan övertygelse får be dessa ord som prästen. Och därför finns det i varje fall en sak som är lätt i en prästs eller pastors liv: att visa barmhärtighet när han i Jesu namn förlåter synder, ty ingen har fått erfara större barmhärtighet än han. Wilfrid Stinissen (1927-2013) var fil dr, katolsk präst, karmelitbroder och författare. Trådbunden & osprättad Antal sidor: 32

Titel: Eukaristin i prästens liv (Silentium Liturgia: 3)
Förlag: Silentium