Den helige Dominikus

Tolvhundratalets medeltidskyrka hade blivit förvärldsligad och ljummen. Inom den medeltida kristenheten växte det då fram väckelserörelser som förespråkade en enklare livsstil och ett uppväckande av fornkyrkans ideal. Två personer kom här att spela en framträdande roll - Franciskus och Dominikus. Dominikus föddes i en liten bergsby i Spanien 1170. Efter sin prästvigning samlade han en grupp människor kring sig som sökte förena monastiskt liv med predikan och undervisning. Ur detta sammanhang växte Predikarorden, Ordo Praedicatorum, vanligen kallad Dominikanorden, som erkändes av påven 1216. Dominikus förordade enkelhet och ödmjukhet. Sina bröder uppmanade han att följa Jesu ord och exempel. Gå ut på vägarna och predika, utan penningpung och ränsel! Den enkla livsstilen blev således ett viktigt kännetecken på Dominikanorden. Ögonvittnen beskrev Dominikus som en helig man med djup medkänsla i allt mänskligt lidande. Asketisk och hård mot sig själv, generös och storsint mot andra. Han utstrålade glädje och kärlek. Dominikus helgonförklarades år 1234. Författaren, broder Jean-René Bouchet (f. 1936), avlade sina löften i Dominikanorden år 1959. Han undervisade i patristik och ordenslivets historia. Han var novismästare i Toulouseprovinsen och prior i Strasbourg. Han dog 1987 i sitt kloster, Saint-Dominique i Paris. Översättning från franska Ylva-Kristina Sjöblom.

Titel: Den helige Dominikus
Förlag: Veritas