Halslin, broderat

Halslinets broderade krage är inte stärkt/förstärkt. Traditionellt löst halslin är det som skyddar mässhakarna bäst. Påtages som huva och banden korsas över ryggen och knytes fram. Sedan påtages alba, stola och mässhake. Sist fälls huvan ner och bildar då en kapuchong som avslutas med den broderade "kragen" (på latin parura) som under medeltiden oftast utfördes i samma tyg som mässhaken. Paruran är inte tänkt att dras åt nära halsen, utan ska forma avslutet på kapuchongen. Svensk liturgisk tradition har på denna punkt följt medeltida praxis, medan man i den katolska kyrkan kom att förenkla halslinet och slopa paruran, så att halslinet snarare blev halsduk än kapuchong och dess kvarvarande funktion är att skydda stolan från närkontakt med halsen. Dessa halslin är ostärkta, så det är iofs möjligt att även använda dem till bruk enligt romersk extraordinarie rit.

Titel: Halslin, broderat
Förlag: Arken